Dyslexi

För några dagar blev jag tillfrågad om hur jag tänker kring dyslexi. Jag har ju ändå 28 års erfarenhet av att inte begripa mig på de där bokstäverna.

Egentligen borde jag tycka illa om min dyslexi, det är en stor anledning till varför jag inte har en vettig utbildning. Men nu störs jag nästan aldrig av min dyslexi. Den konstutbildning jag går nu behöver jag knappast utmana mina läs- och skrivkunskaper och jag har i vuxen ålder haft turen att ha förstående människor runt omkring mig. Dessutom finns det så mycket hjälpmedel. Alla mina blogg inlägg renskriver jag i "Word" först.

Annat var det när jag växte upp, då visste inte folk vad dyslexi var. Jag har stött på några rötägg på vägen. Min halländska lågstadielärare trodde att anledningen till att jag stavade så illa var för att jag kom från Skåne.

Ett annat ljushuvud var gubben som, i högstadiet, utredde om jag hade dyslexi eller inte. Han bad mig läsa tre sidor sammanhängande text och tog tiden. Jag stirrade in en stund i det första pappret, tills jag tröttnade och bytte sida, stirrade in i nästa och bytte sida igen. När jag påstod att jag var klar stannade han klockan och tyckte att jag var jättesnabb. ”4 minuter, det var bra! Du har inga problem med läsningen.” Han bad mig inte läsa högt. Han frågade inte om jag förstått vad jag läst. Mycket Bright!

Jag funderar fortfarande på varför man behövde dyslexiutreda någon som i högstadiet inte ens kunde stava till t.ex.: samhälle, författare, energi och berättelse. Fast det är ju klart det skulle ju kunna vara vitaminbrist eller åderförkalkning. Bäst att kolla liksom!

Många tror att dyslexi, det växer man ifrån. Det kan man träna bort. Men så är det inte. Dyslexi är inte åldersrelaterat och inte minnesrelaterat. Jag hittade gena strategier för att studera med dyslexi. Jag har alltid gjort bra i från mig i ämnen där läraren hållit föreläsningar lektionerna igenom t.ex. historia, samhällskunskap, psykologi. Jag lärde mig aldrig saker genom att läsa, nästan bara genom att lyssna och så är det än i dag.

Jag är ganska verbal och tycker om att skriva. Det kan ju låta korkat när man är dålig på att stava. Men viljan att uttrycka sig sitter inte i funktionshindret, utan i människan. Egentligen är det tack vare min dåliga förmåga att läsa som jag blivit så verbal. När jag hörde krångliga jag inte begrep, frågade jag någon vad det betydde, för att slippa slå upp det. Sedan la jag det på minnet och för att komma ihåg det lättare såg jag till att använda det.

Men utan den fantastiska specialpedagogen Yvonne, på gymnasiet, hade jag nog inte haft samma lust till språk och ord som jag har nu. Hon skrotade allt dumt jag fått traggla med i grundskolan och såg till att jag lärde mig allt från början på mitt sätt igen. Vilken sagolik tur jag hade som träffade henne.

Automatisk tejprulle!

Hela Skåne har legat djupfryst sedan mitten på December. Istiden är definitivt tillbaks och den globala uppvärmningen har avstannat totalt i den här regionen.
Aktiviteten på den här bloggen har varit nerfrusen ett bra tag nu. Men nu får det bli ändring på det.

I dag var jag ute på nätet och letade lite små fyndigheter till min scrapbooking. Kom på att dubbelhäftande tejp kan man nog få tag i på nåt byggvaruhus. Även om det i så fall brukar vara tjockare varianter än jag behöver. Jag surfade i alla fall ut på nätet för att se vad som fans. Självklart har ju utvecklingen gått framåt när det gäller dubbelhäftande tejp, men dröm om min förvåning när jag såg den här tejprullen på Harald Nyborg. Kan det bli mer High-tech än så här?



Snacka om att det är rätt coolt att tejprullen kommer i håg den senaste mätningen! Men var sätter man i batterierna?

Kanske dags gå och väcka personalen på internetavdelningen, Harald!